Dream Theater

Dream Theater, ett av mina absoluta favoritband. Ett band som gett mig så många resor och så mycket glädje kommer med ett nytt album. Ett självbetitlat album som enligt egna utsagor är en nystart då det är första riktiga albumet med nya trummisen Mike Mangini.




Efter ett par veckor i lurarna är jag både besviken och ledsen. Förstå mig rätt dock, det är bra men långt jävla ifrån DT när dom är magiska och helt fantastiska. Det känns mättat och oinspirerat. Förra skivan "A dramatic turn of events" är dubbelt bättre och mer fokuserad och roligare lyssning än detta. Musikaliskt finns det noll att klaga på, bättre musiker får man leta efter. Men att sätta fingret på vad som gått fel här vet jag ej. Låtar finns det ju, "The enemy inside" är riktigt bra, mastodont stycket "Illumination Theory" likaså. Tråkigaste låten i DTs historia finns här med, "Along for the ride" är en smörig skitlåt som jag hoppat över vid varje lyssning. Hemsk jävla låt!! Detta inlägg gör ont att skriva då jag älskat det DT släppt innan. Men varje band får ju hjärnsläpp ibland och man får hoppas att bandet tar sig i kragen till nästa giv. 6/10. Nu fokuserar jag på dvdn "Live at Luna Park", den kommer skina i höstmörkret, det vet jag....

Kommentarer
Postat av: Jarno

För mig är det tvärtom. Jag har älskat DT São länge jag kan minnas men de senaste årens skivor tycker jag är ganska tråkiga. Så när jag hörde talas om denna var jag skeptisk men lyssnade ändå och till min förvåning så tyckte jag inte att den var tråkig. Istället tycker jag att allting sitter ihop bättre än det gjorde på skivan innan och låtarna är bättre. Jag skulle nog dock sluta på en sjua, inte mer.
Men kul att de"är tillbaka".

2013-10-10 @ 08:03:59
URL: http://www.afairjudgement.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0