Daniel Nordström förstår musik, det märks ...
Daniel Nordström förstår musik, det märks ::: JAG ERKÄNNER. Jag gick till Amaranthes spelning av en enda anledning. Jag skulle recensera den. När det gäller musik finns det nämligen knappast något jag avskyr mer än den powermelodiska läskiga hybriden mellan smörpop och metal som Amaranthe sysslar med. Därför lovade jag dyrt och heligt att ge både mig själv och Amaranthe en ärlig chans. Jag gick in för att lyssna med öppna sinnen utan förutfattade meningar. Det sket sig direkt, för sinnena är klokare än så. Sinnena skrev av smärta. Det lät helt enkelt brutalt illa. MED TANKE PÅ konkurrensen från både Hail of Bullets och diverse barhäng var det förvånansvärt mycket folk på plats i Idun och publiken verkade också uppskatta det den hörde. För mig var det tvärtom. Jag kan inte minnas att jag varit på en sämre konsert i hårdrockssammanhang. För Amaranthes musik är så könlös, så totalt utan nerv och hjärta att ett så uselt band som Dead By April framstår som helt genialt vid en jämförelse. Efter den sista låten i den ordinarie spellistan blev det inget extranummer. Det kändes som en befrielse.
