musikenimittliv

Är den inte lite mustig? Detta sms fick jag av Holma när jag frågade om han hört nya Nile än. Helt lysande sagt och precis på spiken. Nile är mustiga, väggen av ljud som piskar emot en kan för den otränade bara låta som oväsen och allt som händer kan va svårt att ta till sig. Detta är något som Karl Sanders och Nile fåttt höra ifrån fans och kritiker sen förra skivan "Those whom the gods detest" och därför är det en annan ljudbild som presenteras på nya alstret "At the gate of sethu". Den är klarare och krispigare än tidigare skivor och sången har en mer dominerande plats denna gång. Men misströsta ej alla Nile fans, det är fortfarande sjukt brutalt och kaos lurar runt varje hörn. Nile är verkligen kungarna i death metals finrum och det är en sjuk kvalitet och brilians som piskar som ökensand i ansiktet då man lyssnar på skivan. Jag hade en pratstund med Karl Sanders häromdagen och jag sa till han att detta är ert mästerverk. Jag står verkligen för dom orden. Nya plattan är Nile's bästa skiva någonsin. Finns inget att klaga på här, svinbra och en produktion som kommer att apas efter som fan. Magnefikt. 10/10