Brutal truth - End time
BRUTAL TRUTHs förra album ”Evolution Through Revolution” från 2009 var en extremt bra grindattack till album. Plattan kan ses som ett piggt comeback-album, eftersom ”Sounds Of The Animal Kingdom” gavs ut tolv år tidigare.
Nu är det som bekant år 2011 och gubbarna har gjort ett mer dynamiskt album. Med dynamiskt menar jag störigt och oförutsägbart. Plattan har en tung låt i början, mitten och i slutet, vilket ramar in grindlåtarna fint. Det absolut sista spåret ”Control Room”, är ett femton minuter långt jam.
"Endtime” är ett album som andas spelglädje. Gitarristen Erik Burkes snirkliga och märkliga riff passar fint ihop med Dan Lilkers köttiga och mer sansade basgångar. Trummisen Richard Hoak verkar ha lärt sig kontrollera sitt kaos till trumspel och binder ihop arrangemangen fint.
Sångaren Kevin Sharp är som vanligt brillant med sitt semigrowlande. De flesta andra album man lyssnar på flyter på ganska bra, det är ett litet mellanrum mellan låtarna och i regel så vet man när låtarna börjar och slutar. På ”Endtime” är det inte så. Det kan vara en obekväm och ovanligt lång tystnad mellan två låtar eller så letar sig en rundgång planlöst in i öronen för att snabbt övergå i ett nytt spår.
Lyssnarbekvämlighet kan du glömma, likaså säkerheten. Helt briljant såklart!
Troligtsvis 2011 års platta :-)
Peace
ERogerrebnsjhaj
