musikenimittliv

Stockholms stöddigaste.....

Att påstå något annat än att svensk hiphop haft ett fruktansvärt produktivt 2011 hittills, med fantastiskt album efter fantastiskt album släppt av både nya talanger och luckrade veteraner, vore en lögn och en orätt som gränsar till det brottsliga. Det äldre gardet, med Looptroop och Timbuktu i spetsen, har visat nya färger på bägge institutioners paletter medan unga och arga Stockholmare visat att huvudstaden är att räkna med i åtminstone en musikgenre.

Stockholmssyndromet är inte bara arga men väldigt (VÄLDIGT!) aggressiva. Anklagelserna om sexism har haglat, och Stockholmssyndromet har bara laddat om de verbala gevären med fler för allmänheten okända förortstermer och vassare beskrivningar om skillnaden mellan dig och dem, om klass och smuts, och om vad som väntar nynazister och SD om det hat de sprider når sig till Stockholms södra förorter. Underhundar är som ett svenskt OFWGKTA-släpp; beatsen smattrar lika torrt, lyriken lika skämtsamt galen och störd, och spännande rakt igenom.