Moloken - We all face the dark alone
On this 10th day, the hand that held the dagger, has strucken into the back of its maker ( jag tror samplingen säger detta ). Efter denna underbara inledning så infinner man sig helt plötsligt i en gammal urskog. Lukten av skog fyller luften och träden omfamnar mig med sina kalla grenar. Dom river upp sår på armar och utmed ryggen men allt detta känns så skönt och jag känner mig trygg. Jag pratar självklart om underbara MOLOKEN. Fick hem deras ep We all face the dark alone(Tack Kristoffer) och det är lika bra som fullängdaren Our astral circle. Basen river och sliter i en, trummorna driver en mot mörkret och gitarrerna puttar in mig i detta mörker. Jag älskar det. Så har vi sången, sången som känns som den skriks ifrån ett svart hål av en demon. Helt fantastiskt. Epn innehåller bara en låt men denna låt är 15:28 min. 15 minuter av genial musik som inte släpper taget om dig alls. Man kastas omkring och man vet aldrig vad som väntar runt nästa hörn. Jag älskar detta band och ja, Moloken är ibland det bästa jag hört på 26 år. Har inte känt så här sen jag upptäckte Neurosis. Jag hoppas verkligen att detta underbara band når ut till massorna och att fler ser detta bands storhet. Detta är konst som känns och berör en. Bara ljudbilden ger mig rysningar, denna underbara produktion som både epn och plattan har är bara den värd guld. Köp dessa plattor och merch här.
